Läste precis ett blogginlägg som cirkulerar på facebook.
Ett inlägg skrivet av en arg pappa som tappat tron.
Tron på att VI föräldrar ser våra barn.
Jag kan inte annat än hålla med.
Vart man än går så ser man mammor & pappor med full uppmärksamhet..
..på sina smartphones. Till vilket pris? Till vilken nytta? Varför, helt enkelt?
Jag ska inte sitta här och predika om hur dåligt det är,
jag tillhör också smartphone-föräldern som alltid har den med mig.
Men hur kan det komma sig att den går före våra barn?
Hur i hela fridens namn har vi låtit telefonen blivit viktigare än dom?
Än så länge är V "bara" 19 månader. Han fattar inte....
..försöker vi intala oss själva.
Men det är klart att han gör!
Han suger åt sig som en svamp av allt vi gör.
Och vad är det då vi lär honom?
Jo, vi lär honom att det är okej att telefonen är viktigare än att faktiskt prata.
Ja, alltså prata med varandra. För i telefonen pratar vi ju flera gånger om dagen.
Jo, vi lär honom att det där spelet eller sociala nätverket är viktigare än
att spela ett riktigt spel eller att låta fantasin skapa leken.
Jag skrattar ibland åt att jag låter honom använda IPADEN.
"Haha, han kan ju den där saken bättre än vad jag kan".
Men är det egentligen något att skratta åt? Varför ska han ens ha den?
Självklart lever vi i en annan tid nu, den består av teknik.
Han måste lära sig att använda liknande saker i framtiden för att klara av allt.
Men redan nu? Ne, jag skulle inte tro det!
Han är ett barn!
Han ska vara ute och leka & lära sig saker.
Han ska inte sitta inne och lära sig en Ipad!
Usch, jag blir så fruktansvärt besiken på mig själv.
När man sitter och funderar på sådana saker.
Men varför?
Varför sätter vi våra barn framför teven, Ipaden eller telefonen?
För att vi ska få lite "egentid"?
Hallå!
Vi skaffade barn, vad tror vi egentligen att det innebär?
Att vi ska kunna lägga oss själva i fokus hela dagarna?
Ne, riktigt så enkelt är det inte!
Det är klart att vi är ute, minst ett par timmar om dagen.
Och det är klart att vi leker tillsammans, utan teknikens under.
Och självklart sitter vi och pysslar & ritar.
Men lik förbannat kommer den där sablans Ipaden & Iphonen fram,
för eller senare. Om inte annat för att "bara" ta ett kort.
Jag menar inte att man helt och hållet ska isolera sig från omvärlden,
men jag känner i alla fall att det är dags att ta sig en funderare.
En funderare på vad som är viktigt här i livet.
Är det verkligen så viktigt att kolla facebook, instagram, you name it?
Är det inte på tiden att vi tar tillvara på den tid vi faktiskt har med våra barn?
För sanningen är att vi bara har dom till låns.
Innan vi vet ordet av det så har dom flyttat hemmifrån och skaffat egen familj.
Är vi verkligen redo att offra alla fina stunder - för en telefon?
Jag vet i alla fall att jag inte är det!
Från och med idag blir det ändrig!
Från och med idag är vakentid inte telefontid.
Från och med idag ska jag ägna all tid på mina barn.
Visst kanske det låter lite överdrivet,
men vad är viktigare än våra barn?
Och så tycker vi det är irriterande när dom skriker sig hesa för uppmärksamhet,
vad tror vi egentligen att det betyder?
Dom försöker ju överrösta telefonen!
And for your information,
V är på Föris & L sover.
Vilket betyder MIN TID.
Och MIN TID kan jag spendera med vad jag vill..
Det är så jag vill ha det från och med nu
/ Just saying
