Självklart tycker jag att man ibland måste ta tid,

tid att ta hand om sig själv och göra något för sin skull.

Men hur ofta och hur mycket är okej?

Men vart går gränsen?

 

Jag är ärligt talat ganska trött på att höra om allt detta.

Klart som tusan att man måste se till att man har det bra själv

men barnen måste ALLTID gå före, varför skaffa barn annars?

 

Det är ingen nyhet att barn tar energi och tid så varför förvånad?

Mitt heta tips till er som aldrig orkar leka med barnen, ta er ork.

Till er som hellre umgås med kompisar 3 gånger i veckan, skärp er!

Och till er som aldrig ser till att ert barn går före er, vad håller ni på med?

 

Ja, förlåt för det sura inlägget men blir så fruktansvärt ledsen.

Det som väckte min uppmärksamhet var ett inlägg på fb.

Hon skrev på en väns inlägg att dom hade kommit överens om att

hon skulle ha 1 dag i veckan då hon inte behövde ta hand om sin son.

 

Ja, ni läste rätt "Inte BEHÖVER ta hand om SIN son".

Vadå behöver? Det är din förbannade plikt!

 

1 dag i veckan som hon väljer att inte i huvudtaget ta hand om sitt barn.

Det är för mig helt ofattbart hur man ens kan vilja ha det så.

Självklart är det skönt med någon dag här & där som man bara

kan tänka på sig själv och inget annat, men 1 dag i veckan?

 

1 dag i veckan är 4-5 dagar i månaden, 52 dagar om året.

 

Ja, ja.. Alla gör som dom vill, men jag skulle i alla fall 

ALDRIG vilja vara utan mina barn så mycket. 

Mina barn är ju mitt ALLT! 

 

/Just saying